Vila i frid.

Helgen blev inte riktigt som vi tänkt, den blev mycket tyngre.
J:s underbara farmor har legat på korttidsavdelning en period på grund av en fraktur. Så förra veckan fick vi veta att hon blivit sämre och att de eventuellt hittat en tumör i magen på henne. Det gick jättefort och i fredags fick hon somna in för alltid 92 år gammal. J och hans faster med man var där när det hände. Det hade varit lugnt och fridfullt och senare på kvällen fick vi möjlighet att gå dit och säga farväl allihop. J och jag tillsammans med hans syster, pappa, faster, giftasfarbror och så Anneli.
De hade gjort henne så fin, hon hade fått blommor i handen och håret uppsatt i knut som hon alltid hade. Det var en tung stund, en stund av mycket sorg och saknad, men samtidigt så fridfullt att se henne ligga där och veta att hon inte behöver ha ont mer.

Älskade Brita, du saknas oss för alltid.