Dagens fråga

Hur mycket bajs kan det egentligen rymmas i en tjej som väger 3700g? Tar det aldrig slut?

Besvikelse

Hela graviditeten, eller framförallt den andra, klumpiga halvan, har jag längtat efter långa sköna promenader med barnvagnen. Man längtar efter bebisen, längtar efter en ogravid och därmed smidig kropp igen. Ser framför sig hur man mellan mellan mysiga amningsstunder går omkring några mammor och pratar med barnvagnarna framför sig.

Premiärpromenad, när Tyra var fyra dagar gammal.

Så passerar man förlossningen och en relativt oproblematisk graviditet är slut. Barnvagnen står redo. Solen skiner. Bebisen är nyammad och sover sött. Sällskapet väntar. Men den smidiga kroppen saknas.

Visst insåg jag att det tar ett litet tag för kroppen att återhämta sig efter allt. MEN jag kunde inte i min värld föreställa mig att jag skulle ha värre foglossning nu än tidigare. Att enbart en mycket lugn promenad till ICA och tillbaka resulterar i att jag blir liggande i sängen knaprandes värktabletter resten av dagen, och haltar fram även dagen efter. Jag kunde ju genomföra tjejmilen höggravid, ska jag då inte kunna gå till ICA nu?

Tyras ankomst

Natten mellan den 14 och 15 oktober låg jag som vanligt och sov när jag vaknade av att något rann mellan mina ben.Snabbt som attan kastade jag mig ur sängen (med mage och allt). Mer blött och efter en snabb blick på klockan som visade 01.10 skyndade jag mig de få stegen till toaletten. Just som jag var på väg att sätta mig där för att försöka förstå vad som egentligen höll på att hända kändes det som att kroppen skulle gå av på mitten. Jag blev hängande över handfatet och insåg att det här var på riktigt, jag hade inte kissat på mig och det här var ingen förvärk. Med en stor handduk mellan benen gick jag för att väcka J innan jag ställde mig i duschen där värkarna kom med 2,5 minuters intervall.
Efter en dryg timme ringde vi förlossningen som ville att vi skulle stanna hemma och vänta på riktiga värkar, och så komma på kontroll vid tiotiden nästa dag. Vi väntade, duschade lite mer och andades mycket. En timme senare tyckte jag att det var jobbigt, så J ringde igen och nu fick vi komma om vi ville, men BM trodde inte att vi behövde skynda oss.
När klockan hunnit bli 4.30 ringde vi min pappa eftersom jag, trots att så var planen, absolut inte ville åka Taxi med en okänd människa. Vi skrevs in på förlossningen 05.15 och jag fick ligga med CTG registrering och sedan undersöktes det hur mycket jag öppnat mig. Nervöst eftersom man inte vill åka in för tidigt och bli hemskickad, men resultatet var 8 cm och efter en liten stund i duschen fick vi vandra vidare till en förlossningssal.
Jag kröp upp i sängen och hängde över sänggaveln medan jag andades genom värkarna, in genom näsan och ut genom munnen, in... BM tyckte efter en stund att jag skulle testa lustgas, och trots att jag var väldigt skeptisk, nästan rädd för den, testade jag. Den var inget för mig så jag slängde undan den fort och koncentrerade mig på min andning, som hjälpte jättemycket mot smärtan under värkarna.
Nu började de dock att ändra karaktär, det var som att något tog över kroppen och lämnade mig utan kontroll. Undersökning igen och nu var jag fullt öppen, det var alltså krystvärkarna som gav sig till känna. 45 minuter senare, klockan 08.33, tittade hon ut, vårt lilla mirakel. Då hade jag upplevt den värsta smärta, och den största kraft, jag någonsin varit med om, och jag skulle göra det igen. Och igen. Och igen om så krävdes. För känslan när jag kände hennes huvud halvvägs ute, när hon skrek för första gången, när hon låg där på min mage, när hon låg i sin pappas famn första gången och nu när jag ser henne sova i sin vagn är större än något annat. Jag skulle göra det för henne och jag skulle göra det för att kunna ge henne syskon. Att föda barn är verkligen häftigt, jag hittar inga bättre ord. Det är fantastiskt och häftigt.



Jag är verkligen nöjd med min förlossning, den gick lagom snabbt och enkelt. Jag hade jättebra stöd från J, utan honom hade jag nog inte klarat det. Fantastiska BM som ingav förtroende och var lagom påflugna. De fanns där hela tiden och stöttade, men lät också mig finnas i min bubbla.

Bubblan

Idag fyller hon en vecka, den lilla prinsessa som är anledningen till att inläggen inte duggar tätt. Vi går omkring i vår lilla bubbla här hemma både J och jag och bara tittar på henne, doftar på henne och pussar på henne. Det går inte att få nog, kärleken bara väller över mig varje gång jag ser henne eller tänker på henne.

Snart ska jag försöka sätta mig och skriva om allt som har hänt så att den som är intresserad får möjlighet att läsa det. Då kommer också lie bilder på Tyra, men nu ska vi bada för första gången hemma.

En liten prinsessa anlände i fredags,
51 cm lång och 3435 g tung!!!

Det har börjat..

Litens säng står och väntar sedan veckor tillbaka..

Ja, alltså alla sms och telefonsamtal där avsändaren egentligen bara, mer eller mindre förtäckt, vill veta om jag har lyckats prestera en son eller dotter. "Hur är läget?" "Är du hemma?" "Vad händer?" och så vidare.

Fina små katter som Jossan gjort..

Så här och nu kan jag tala om att liten har INTE anlänt. Jag ligger på soffan och känner mig lika fet och trött som igår. Ja, jag har förvärkar och vissa dagar är de hemska, men de har inte resulterat i något barn. Har du tips på hur jag kan få liten att vilja komma ut så tala om för mig hur jag ska göra för jag vet inte.

Man måste ju hålla på rätt lag från start!

P.s Jag gillar fortfarande att vara gravid och vill gärna bli det igen förr eller senare. Jag njuter av varje spark, varje hick och att känna livet inom mig. Det är inte det utan bara så enkelt som att jag längtar efter att träffa det där lilla livet på riktigt. D.s

Insikt

För ungefär en timme sedan insåg jag att det är tisdag idag. Jag har levt i villfarelsen att det är onsdag.

Projekt- skåp

J ärvde ett vackert skåp från sin farmor i våras. Problemet i mina ögon är bara att det idag är blått. Tanken är att det ska användas som klädskåp till liten när han eller hon behagar titta ut och jag har därför påbörjat en liten renovering.(Kanske skulle ha gjort det tidigare för att vara säker på att vara klar, men det finns ju så många projekt..)

Att slipa och skrapa lite färg brukar inte vara så jobbigt, men "orken- vart tog du vägen?". Pustar en stund innan jag ska ta bort smuts, damm och färgrester. Sedan, troligtvis imorgon, kan jag börja måla!

Ankomstdatum??

På ultraljudet sa de att bebisen ska komma den 20101020, om nio dagar alltså. Själv har jag tidigare röstat för 101010, men med tanke på att jag sitter här och skriver just nu så förstår ni alla att så blev det inte. Trots att jag haft kraftiga och ganska täta förvärkar hela helgen har liten alltså inte behagat dyka upp. Trots att jag alltså har nio dagar kvar till beräknad förlossning börjar jag ibland fundera på om jag kommer få fortsätta vara gravid ett par år till, det känns nämligen som att den bara vill retas med mig...

Så jag tänkte, ska vi ta och gissa när den kommer? Du kan väl skriva en kommentar med det datum och klockslag du tror det blir så ser vi vem som kommer närmast (ditt namn också så jag vet vem som gissar). Jag utlovar ett litet pris till vinnaren.

Magen

Påskafton och gravid i vecka 12, tyckte att jag hade jättestor mage!

vecka 39 och snart färdigbakad har den hunnit växa lite!

Mys

Morgonmys, bebismys och fredagsmys. Idag går dagen i mysets tecken. Hela morgonen har jag legat i soffan och tittat på film från när jag var liten. Kan inte låta bli att skratta åt mig själv emellanåt! Bebis sparkar vilt i magen och jag försöker njuta av varje spark för snart kanske det är slut med det...


Snart ska jag plocka ur diskmaskinen, fräscha upp mig (så gott det går) och sedan ta mig upp till älsklingens jobb när han slutar. Vi ska nämligen lunchdejta. Ett väldigt trevligt sätt att njuta av livet mitt i vardagen.

Ikväll ska jag dessutom hinna med fredagsmys hos Jossan, bara slappa och prata och ha det trevligt tillsammans ett gäng tjejer. Detta är en bra dag, helt enkelt en mysdag!!

Höst?

Ute är det höst med löv i alla dess färger och hög, klar luft. Inne i vårt sovrum däremot kämpar sig sommaren kvar. Mina pelargoner har nämligen inte förstått att hösten är kommen utan blommar som aldrig förr..
Kan man plocka undan dem för vinterförvaring medan de fortfarande blommar eller ska man vänta ut dem?? Finns det någon som vet?

.....

Idag började inte dagen som en god morgon, det kan jag tala om. Känns mycket bättre nu så jag har förhoppningar om en bra dag, men ändå.
Jag vaknade strax före kl 4 för att jag behövde kissa. Sedan var det stört omöjligt att somna om, trots att jag var jättetrött. Jag la mig på vänster sida bara för att konstatera att det gjorde ont i axeln, vände mig till höger och kände efter bara någon minut hur handen började somna, snurrade lite till och lite till och lite till... ända fram till J:s klocka började ringa vid femtiden.
Då gick jag upp, tände levande ljus och kokade kaffe till J och te till mig.

Nu är klockan 7.26 och jag har alltså varit vaken i tre timmar och fyrtio minuter. Och nej, jag är inte bitter, inte alls bitter..

Mot en okänd horisont

Var på promenad häromdagen och fick se dessa fåglar på himlen. Tycker att det är så vackert och jag älskar synen av flyttande fåglar både vår och höst. Fåglar på väg mot nya äventyr, för en del av dem är det verkligen en okänd horisont och något de aldrig varit med om förut. Men de flyger tillsammans med äldre fåglar som har gjort det förut. Tillsammans i sin plog spar de energi och turas om att göra det tyngsta jobbet.
Fåglarna ger bud om att något nytt är på ingång och det är positivt oavsett om det är vinter eller sommar som kommer. Dessutom är det en uppmaning till oss att våga satsa bortom horisonten för att vinna och verkligen leva livet!!