så sur.....

Jag tänker mig att myndigheter som försäkringskassan, organisationer som facket och så vidare finns där för meborgarnas skull. För att hjälpa oss när vi blir sjuka, arbetslösa eller liknande.
Men mer och mer så upptäcker jag att så inte är fallet.

Alltid är det något papper som man har fyllt i fel eller något intyg som saknas för att det ska fungera.
Just nu ligger jag här på sängen och är sur, upprörd, arg och besviken för att jag nu efter ett halvår fått definitivt avslag på min ansökan om att gå med i A-kassan. Efter ett halvår. Bara för att jag råkade vara sjukskriven under fel vecka i höstas. De har inte förklarat för mig förut varför jag inte beviljades inträde utan bara nekat det.

Så jag har skickat in mina intyg och papper i flera omgångar och skrivit brev där jag hävdat att jag tycker mig uppfylla alla krav. Det tycker jag mmig fortfarande göra och hade de bara förklarat från början så hade vi kunnat byta veckor som jag rapporterade, men nu efter två avslag så är det för sent, ALLDELES FÖR SENT.
Så hon förklarade med den gladaste av stämmor att det är bara att starta om igen. Från början. Skicka in ny ansökan, fylla i nya timmar. Hoppas och vänta på besked.
Och fortsätta vara sur på dem. För det tänker jag fortsätta med, åtminstone ett tag.

För så finns det ju bra människor också. Jag pratade med en igår. Han var ansvarig för privat anställda personliga assistenter på Kommunals avdelning i Falköping och kunde svara på massa frågor som jag ställde till honom.
Jag kan inte säga att alla svar var de svar jag önskade mig. Men det var i alla fall svar som en vanlig svensk blond tjej kunde fatta.


detta är alltså pappren som skulle ge mig inträde i A-kassan och säkra min framtida inkomst om jag blev utan jobb, vilket jag nu har varit i två månader, men som inte alls gjorde det. JAg har därför rituellt rivit dem i småbitar och funderar närmast på hur jag ska förstöra dem till oigenkännlighet. Det bästa vore ju att bränna dem här och nu men eftersom återvinning är bättre för miljön så gömmer jag dem mellan alla tidningar i köket så länge.

over and out/L

fixat klart maten!

och detta blev resultatet. Nu längtar jag tills jag ska jobba så att jag ska få äta maten. Jag måste erkänna att det bästa vore ju att klara sig med salladen och den yoghurt som jag tänkt köpa när Johan har kommit hem från jobbet. (Han kommer snart och jag längtar massor eftersom jag jobbade hela kvällen igår och inte träffade honom då.)
Men som bilderna visar så vågar jag inte tro att jag klarar mig det utan har också bakat kladdkaka för att sockerchocka mig om det behövs. Dessutom medföljer en STOR termos med kaffe om det skulle behövas.
Nåja, det var allt för mig just nu.
Ska ägna mig åt att längta efter Johan tills han kommer.

jag har precis vaknat...

ja, efter att ha vilat middag alltså. Är inte middagsvila en av de största gåvorna till mänskligheten?

i mitt fall handlar det iofs om att jag ska jobba i natt och alltså behöver sova lite nu för att inte vara vaken ett helt dygn i sträck.
JAg gjorde min första dag på nya jobet igår och det var jätteroligt. JAg trivs redan med brukaren och familjen, de är underbara. Skänt också att det fungerade bra tillsammans med brukaren, det första som hände vara tt jag möttes v ett jättestort nyvaket leende och sedan fortsatte vi på den vägen hela kvällen igår.
Hoppas nu på en lika bra natt och att jag ska hitta vägar för att hålla mig pigg och fokuserad.
Ja, alltså i natt kommer det väl inte att vara någon fara, då är vi ju två och kan prata och underhålla varandra. Mwn sen då? När jag sitter där ensam i tystnad och ska hålla mig vaken igenom hela natten? Utan att väcka hela huset med mina aktiviteter.

Tips mottages tacksamt!!

det blev inget...

mer inlägg med uppdaterade julbilder och nu är det långt efter jul.. så vi struntar i det.
Får försöka det här året om den här bloggen fortfarande lever då.
Jag känner att den kontinuerliga omvårdnaden har det blivit sådär med ganska länge nu. Jag ägnar mig mest åt fåfänga återupplivningsförsök med jämna (långa) mellanrum.

Kan dock berätta att jag fått jobb igen. Ska jobba som personlig assistent och jag börjar på tisdag. Känns väldigt vuxet att skriva på anställningskontrakt för en fast tjänst. Tidigare anställningar har ju bara varit vikariat.
Men det är bara att konstatera att jag håller på att bli vuxen, på allvar.

Har fyllt i en enkät idag. Bara för att man som tack för hjälpen får ett paket kaffe.
Snålt?
Jag vet inte vad jag tycker, men nu när jag skrev det så kändes det snålt. Eller så är det så att ännu fler vuxenpoäng samlas av att göra sådana saker.
På tal om mina återkommande återupplivningsförsök här på bloggen så tror jag inte att någon märker av det, för om någon någon gång i världshistorien har läst min blogg så har den personen troligtvis gett upp för länge, länge sedan.

Så, sammanfattningsvis ska jag alltså i fortsättningen försöka sköta om bloggen på lämpligt vis.
Kanske lyckas jag, kanske inte.
Den som lever får se.