77 dagar kvar

Hemkommen från barnmorskan kan jag konstatera att allt fortfarande ser bra ut. Hjärtat slår 140 slag per minut. Magen växer som den ska enligt kurvan. (hur kommer det sig att jag i liknande kurvor alltis ligger en liten bit över "normalstrecket" och alltid har gjort det?) Blodtrycket 125/70 är helt godkänt och jag har varit på apoteket och införskaffat Novaluzid mot halsbränna. Det är nämligen det senaste, jag har halsbränna, ordentlig halsbränna. Förut har jag fått sura uppstötningar när jag tex stått dubbelvikt över en rabatt på jobbet, nu bränner det som eld mest hela tiden. Men eftersom det får anses ganska normalt när alla inre organ tvingas undan av en växande livmoder så tänker jag inte klaga (så mycket i alla fall).

77 dagar kvar är det alltså idag och jag inser att min kropp och mitt psyke allt mer ställer in sig på att bli mamma. Tankeverksamheten upptas i väldigt hög grad av saker som; Hur klär man en nyfödd för promenad i slutet av oktober? Hur är bäst att bädda vagnen? Måste fixa en spjälsäng snart. Hur stora kommer "matstationerna" bli och hur stor BH ska man alltså köpa? Är det bäst att ha skötbordet på stora eller lilla toaletten? Och så vidare och så vidare och så vidare...
Hoppas att det här är en del av processen att vänta barn, och att jag kan behålla lugnet hela vägen till slutet. Hoppas också att älskade J står ut med mina utbrott av "vi måste snart skaffa ett babyskydd, tänk om bebisen kommer för tidigt?"