Igår var vi, J och jag, och hälsade på hans morfar och farmor. Det är så lätt att tiden bara går utan att man träffar dem och det gäller ju att ta vara på tiden med den äldre generationen. Vi vet aldrig hur länge vi får ha dem hos oss.
Min egen farmor förlorade jag ju över en natt för snart två år sedan, och jag tänker nästan varje dag på att jag inte träffade henne tillräckligt ofta den sista tiden. Önskar ingen annan att ha den känslan när en anhörig går ur tiden, det är inget roligt. Men jag vet att farmor inte var bitter på mig för det, och det är skönt. Hon visste att vi alla älskade henne högt trots att vi inte träffades varje dag.
Just nu har jag tagit en paus i städningen för att blogga. På tisdag blir det visning av lägenheten igen så nu får vi putsa och feja för att de ska tycka om den och vilja flytta in fort! Sedan blir det kalas för lillasyster som fyllde 17 år i veckan som gick.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar