20101115

en månad


Igår fyllde hon en månad, min lilla prinsessa. Här ligger hon i sin säng och tittar fascinerat på musikmobilen ovanför huvudet, jättespännande!!

20101109

Mammaprov?

Planen var att slänga ihop en enkel marängbotten inför kommande födelsedagsfirande under tiden som Tyra sov middag. Hann sånär på att köra igång vispen då unga fröken vaknade med ont i magen. Eftersom jag samtidigt hade andra ingredienser på smältning/värmning kunde jag inte avbryta för att trösta.
Tog därför upp henne för att försöka fortsätta med baket med barn på armen. Resultatet? Ett sovande barn och en tårtbotten i ugnen! Tydligen är elvispen och rörelsen då man river mandelmassa sövande, kanske efter alla timmar vi skumpat fram på gräsklipparen tillsammans under sommaren Tyra och jag.

20101108

Dagens Tyra

Morgonmyser i mammas säng iförd fårpyjamasen

20101105

Badrum

Tänkte försöka mig på att fortsätta visa hur det ser ut här hemma, trots eller kanske för att det just nu är väldigt mycket Tyra både i livet och bloggen. Idag blir det alltså badrum.
Vi flyttade in i en lägenhet där förra ägaren uppenbarligen älskat gult. Det har suttit gula tapeter och hon valde dessutom gult i både klinkers och kakel. Jag hade helst velat byta ut det eftersom jag tycker att det är rent ut sagt hemskt. Men det är nästan nyinsatt, renoveringen är gjord under 2000-talet och då känns det inte realistiskt att göra om badrummet i en bostadsrött i Falköping. Det blev en renovering-light.

(ursäkta bildkvaliten) FÖRE

FÖRE

Svart kakeldekor fick täcka den gula bården och tillsammans med...


svarta detaljer som tvålpump och ljuslykta...

svartprickigt duschdraperi...

och svarta handdukar och en matta tycker jag att det blev bra. Det gula golvet finns visserligen kvar, men det är inte så iögonenfallande längre. Vi har dessutom monterat ett vägghängt skötbord eftersom utrymmet är begränsat.

Tre veckor


Bodyn en present från morbror Simon & Marie, byxorna HM


Det är idag tre veckor sedan Tyra föddes och den lilla guldklimp som kom till oss håller i snabb takt på att växa sig stor. Vi märker hur hon mer och mer försöker lyfta och hålla sitt huvud uppe själv, även om det fortfarande är stort och tungt. Två av hennes pyjamaser håller på att bli för små, trots att hpn nästan drunknade i dem då för tre veckor sedan. Inte så konstigt heller, ett halvt kilo tyngre och fyra centimeter längre har hon hunnit bli!

20101101

Tu man hand

Första dagen tillbaka i verkligheten. Eller, första dagen i den nya verkligheten. J jobbar. Tyra och jag är själva hemma. Nervöst och lite ångestladdat igår kväll. Vill dela varje minut av hennes liv med J. Vill ha hans stöd när hon är ledsen och svår att trösta. Att jag dessutom hade feber igår på grund av mjölkstockning gjorde inte saken bättre (men man kan ju inte starta livet som småbarnsförälder med VAB).

Hur det går?
-Febern är borta, kvar är lite trötthet och ett ömt bröst.
-Tyra har ätit och bajsat och sover nu sött.
-JMamman har ätit frukost och mellanmål.
-Tyra & mamman har kläder på sig (inte pyjamas).
-Diskmaskinen är startad.
-Innan (och efter) att ha skrivit detta håller tvätten på att vikas och hängas.

Summasummarum: än så länge en helt okej dag. Över förväntan faktiskt. Bara längtan efter världens bästa sambo och pappa som sänker betyget.

20101029

Dagens fråga


Hur mycket bajs kan det egentligen rymmas i en tjej som väger 3700g? Tar det aldrig slut?

20101028

Besvikelse

Hela graviditeten, eller framförallt den andra, klumpiga halvan, har jag längtat efter långa sköna promenader med barnvagnen. Man längtar efter bebisen, längtar efter en ogravid och därmed smidig kropp igen. Ser framför sig hur man mellan mellan mysiga amningsstunder går omkring några mammor och pratar med barnvagnarna framför sig.

Premiärpromenad, när Tyra var fyra dagar gammal.

Så passerar man förlossningen och en relativt oproblematisk graviditet är slut. Barnvagnen står redo. Solen skiner. Bebisen är nyammad och sover sött. Sällskapet väntar. Men den smidiga kroppen saknas.

Visst insåg jag att det tar ett litet tag för kroppen att återhämta sig efter allt. MEN jag kunde inte i min värld föreställa mig att jag skulle ha värre foglossning nu än tidigare. Att enbart en mycket lugn promenad till ICA och tillbaka resulterar i att jag blir liggande i sängen knaprandes värktabletter resten av dagen, och haltar fram även dagen efter. Jag kunde ju genomföra tjejmilen höggravid, ska jag då inte kunna gå till ICA nu?

20101027

Tyras ankomst




Natten mellan den 14 och 15 oktober låg jag som vanligt och sov när jag vaknade av att något rann mellan mina ben.Snabbt som attan kastade jag mig ur sängen (med mage och allt). Mer blött och efter en snabb blick på klockan som visade 01.10 skyndade jag mig de få stegen till toaletten. Just som jag var på väg att sätta mig där för att försöka förstå vad som egentligen höll på att hända kändes det som att kroppen skulle gå av på mitten. Jag blev hängande över handfatet och insåg att det här var på riktigt, jag hade inte kissat på mig och det här var ingen förvärk. Med en stor handduk mellan benen gick jag för att väcka J innan jag ställde mig i duschen där värkarna kom med 2,5 minuters intervall.
Efter en dryg timme ringde vi förlossningen som ville att vi skulle stanna hemma och vänta på riktiga värkar, och så komma på kontroll vid tiotiden nästa dag. Vi väntade, duschade lite mer och andades mycket. En timme senare tyckte jag att det var jobbigt, så J ringde igen och nu fick vi komma om vi ville, men BM trodde inte att vi behövde skynda oss.
När klockan hunnit bli 4.30 ringde vi min pappa eftersom jag, trots att så var planen, absolut inte ville åka Taxi med en okänd människa. Vi skrevs in på förlossningen 05.15 och jag fick ligga med CTG registrering
och sedan undersöktes det hur mycket jag öppnat mig. Nervöst eftersom man inte vill åka in för tidigt och bli hemskickad, men resultatet var 8 cm och efter en liten stund i duschen fick vi vandra vidare till en förlossningssal.
Jag kröp upp i sängen och hängde över sänggaveln medan jag andades genom värkarna, in genom näsan och ut genom munnen, in... BM tyckte efter en stund att jag skulle testa lustgas, och trots att jag var väldigt skeptisk, nästan rädd för den, testade jag. Den var inget för mig så jag slängde undan den fort och koncentrerade mig på min andning, som hjälpte jättemycket mot smärtan under värkarna.
Nu började de dock att ändra karaktär, det var som
att något tog över kroppen och lämnade mig utan kontroll. Undersökning igen och nu var jag fullt öppen, det var alltså krystvärkarna som gav sig till känna. 45 minuter senare, klockan 08.33, tittade hon ut, vårt lilla mirakel. Då hade jag upplevt den värsta smärta, och den största kraft, jag någonsin varit med om, och jag skulle göra det igen. Och igen. Och igen om så krävdes. För känslan när jag kände hennes huvud halvvägs ute, när hon skrek för första gången, när hon låg där på min mage, när hon låg i sin pappas famn första gången och nu när jag ser henne sova i sin vagn är större än något annat. Jag skulle göra det för henne och jag skulle göra det för att kunna ge henne syskon. Att föda barn är verkligen häftigt, jag hittar inga bättre ord. Det är fantastiskt och häftigt.



Jag är verkligen nöjd med min förlossning, den gick lagom snabbt och enkelt. Jag hade jättebra stöd från J, utan honom hade jag nog inte klarat det. Fantastiska BM som ingav förtroende och var lagom påflugna. De fanns där hela tiden och stöttade, men lät också mig finnas i min bubbla.

20101022

Bubblan

Idag fyller hon en vecka, den lilla prinsessa som är anledningen till att inläggen inte duggar tätt. Vi går omkring i vår lilla bubbla här hemma både J och jag och bara tittar på henne, doftar på henne och pussar på henne. Det går inte att få nog, kärleken bara väller över mig varje gång jag ser henne eller tänker på henne.

Snart ska jag försöka sätta mig och skriva om allt som har hänt så att den som är intresserad får möjlighet att läsa det. Då kommer också lie bilder på Tyra, men nu ska vi bada för första gången hemma.