20101014

Det har börjat..

Litens säng står och väntar sedan veckor tillbaka..

Ja, alltså alla sms och telefonsamtal där avsändaren egentligen bara, mer eller mindre förtäckt, vill veta om jag har lyckats prestera en son eller dotter. "Hur är läget?" "Är du hemma?" "Vad händer?" och så vidare.

Fina små katter som Jossan gjort..

Så här och nu kan jag tala om att liten har INTE anlänt. Jag ligger på soffan och känner mig lika fet och trött som igår. Ja, jag har förvärkar och vissa dagar är de hemska, men de har inte resulterat i något barn. Har du tips på hur jag kan få liten att vilja komma ut så tala om för mig hur jag ska göra för jag vet inte.

Man måste ju hålla på rätt lag från start!

P.s Jag gillar fortfarande att vara gravid och vill gärna bli det igen förr eller senare. Jag njuter av varje spark, varje hick och att känna livet inom mig. Det är inte det utan bara så enkelt som att jag längtar efter att träffa det där lilla livet på riktigt. D.s

2 kommentarer:

Lilla Familjen Axenstedt sa...

Åh, det är rätt jobbigt med alla som undrar och väntar. Tror inte folk man väntar sig själv, utan alla dessa frågor?!?! =) När jag började få riktiga förvärkar varvade jag aktivitet med djup vila, tror faktiskt att vila är minst lika effektivt som att köra gympapass! Min syster sa däremot till mig att de enda som eventuellt kan påskynda lite är ett fullbordat samlag, vilket man är super sugen på när man är som svullnast och tjockast. =)

himlaverket sa...

Härligt förväntansfull blogg jag hittade här då.
Önskar dej all lycka till med bebben...
Kramar så länge...