Längtan

Idag är en sådan där dag då jag längtar lite extra mycket efter den dag i oktober då jag ska få träffa min son eller dotter för första gången. Vissa dagar känns det helt okej att vänta, men andra vill jag att det ska vara över nu. Inte för att jag inte trivs som gravid, jag älskar det nämligen, utan därför att jag vill veta vem som gömmer sig där inne.
Hur kommer denna lilla människas personlighet vara? Lugn? Energisk? Tyst? Högljudd? Sportig (senare alltså)? Pysslig? Morgontrött? Morgonpigg?
Kommer han/hon likna mig eller J eller blir det en blandning av oss båda? Är det en tjej eller kille?
Jag vill starta resan som livet tillsammans med denna nya människa kommer att vara. Men jag måste vänta. Som tur är kan vi tjuvstarta lite. Känna när h*n sparkar och buffa tillbaka lite. Upptäcka att de blir hårdare och starkare för varje dag eller vecka som går och samtidigt ha tid att ordna med allt det där som vi vill ska vara färdigt när livet förändras för alltid.
Nu är det bara 93 dagar kvar (ungefär) och ni ska veta att jag längtar, åh som jag längtar...