Som ni säkert förstått är förändringar på gång, inte bara mitt liv utan även i Johans. Det är fantastiska förändringar som vi nog inte fullt ut förstår vidden av än. Det slår mig flera gånger om dagen att jag ska bli mamma, en benämning som känns overklig att ta i sin mun. Alltså, mamma säger jag ju ofta, men då handlar det om någon annan, inte om mig själv.
Det var en dag i februari som jag stod med ett positivt test i min hand, en dag då våra liv aldrig skulle bli vad de varit även om förändringen där och då mest var känslomässig och inte så fysisk. En fantastisk upplevelse att inse att någon växer inuti mig, ett nytt litet liv helt unikt!
Mycket snart, eller egentligen redan tidigare dök dock fysiska tecken på detta nya upp. Symptom som man i vanliga fall skulle krevera av, men som är helt uthärdliga när man vet att det betyder att det nya livet växer. Jag mår mycket bättre igen och njuter nu så mycket jag någonsin kan! Den än så länge ganska lilla kulan växer mer och mer. Numer är det inte bara jag och Johan som kan se den utan även med kläder sticker den fram.
När förstår man fullt ut vad som är på gång att hända? Ni som själva har varit med om det, går det at förstå innan knytet ligger i ens famn?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar