Nu har jag dessutom hittat ett helt fantastiskt hus precis i utkanten av ett samhälle där både jag och Johan skulle kunna tänka oss att bo. Med massor av grönyta runt och alltså inte så många grannar i närheten, dessutom bara en mil in till stan och nära till bussen.
Jag älskar huset och kan sitta hur länge som helst och bara fantisera om hur jag skulle göra i ordning det, hur vi skulle bo i det huset och till och med vilka fina och goa ungar vi skulle kunna ha i det huset!!!
Men så kommer den bistra verkligheten tillbaka. Vi ska inte köpa hus nu, alltså kommer någon annan få inreda "mitt" hus, bo i det och uppfostra barn i det.


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar