Vi var och sa hejdå idag. Jag bara visste att jag ville göra det. Se henne en sista gång och säga hejdå. Verkligen bekräfta för mig själv att det var hon som var död, att det inte har skett ett misstag och att hon finns någon stans. Det var hon, fast ändå inte. Det saknades ju något. Farmor var borta även om hennes kropp låg där i kistan.
Hon såg ut som att hon sov, fast något var borta. Det saknades och kommer aldrig mer att komma tillbaka.
Jag fick i alla fall ge henne en sista klapp på kinden och känna hennes hand i min. Den var kall handen, men det var hennes hand. Och det var sista gången jag höll den. Sista gången jag såg henne. Min underbara, älskade farmor.
En fantastisk människa har fått somna. Vi är många som saknar henne, Nanny KuniGunda.
midsommar, 2001
pappas födelsedag, 2005
Hon drar en fräckis på kusin Karins bröllop 2005.
julafton 2005
Tomas och Lottas bröllop, 2007
Simons student, 2007
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar