Men mer och mer så upptäcker jag att så inte är fallet.
Alltid är det något papper som man har fyllt i fel eller något intyg som saknas för att det ska fungera.
Just nu ligger jag här på sängen och är sur, upprörd, arg och besviken för att jag nu efter ett halvår fått definitivt avslag på min ansökan om att gå med i A-kassan. Efter ett halvår. Bara för att jag råkade vara sjukskriven under fel vecka i höstas. De har inte förklarat för mig förut varför jag inte beviljades inträde utan bara nekat det.
Så jag har skickat in mina intyg och papper i flera omgångar och skrivit brev där jag hävdat att jag tycker mig uppfylla alla krav. Det tycker jag mmig fortfarande göra och hade de bara förklarat från början så hade vi kunnat byta veckor som jag rapporterade, men nu efter två avslag så är det för sent, ALLDELES FÖR SENT.
Så hon förklarade med den gladaste av stämmor att det är bara att starta om igen. Från början. Skicka in ny ansökan, fylla i nya timmar. Hoppas och vänta på besked.
Och fortsätta vara sur på dem. För det tänker jag fortsätta med, åtminstone ett tag.
För så finns det ju bra människor också. Jag pratade med en igår. Han var ansvarig för privat anställda personliga assistenter på Kommunals avdelning i Falköping och kunde svara på massa frågor som jag ställde till honom.
Jag kan inte säga att alla svar var de svar jag önskade mig. Men det var i alla fall svar som en vanlig svensk blond tjej kunde fatta.
detta är alltså pappren som skulle ge mig inträde i A-kassan och säkra min framtida inkomst om jag blev utan jobb, vilket jag nu har varit i två månader, men som inte alls gjorde det. JAg har därför rituellt rivit dem i småbitar och funderar närmast på hur jag ska förstöra dem till oigenkännlighet. Det bästa vore ju att bränna dem här och nu men eftersom återvinning är bättre för miljön så gömmer jag dem mellan alla tidningar i köket så länge.
over and out/L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar