kristen?

"Det är mer som en farstu med dörrar in till många olika rum. Om jag kan föra någon in i den farstun, har jag lyckats med allt jag försökte göra. Men det är inne i rummen, inte ute i farstun, som det väntar brasor, stolar och mat. Farstun är en väntplats, ett ställe där man kan prova olika dörrar, men inte någonstans att bo. För det ändamålet tror jag att till och med det sämsta rummet (vilket det nu kan vara) är bättre. Det stämmer att en del människor blir sittande i farstun och väntar länge, medan andra nästan genast känner på sig vilken dörr de ska knacka på. Jag vet inte vad skillnaden beror på, men jag är övertygad om att Gud inte låter någon människa vänta om han inte ser att det är bra för henne att vänta.
När du hittar in i ditt rum, ska du upptäcka att den långa väntan har gjort dig något gott som du hade gått miste om annars. Men du måste minnas att du bara väntar och inte har slgit läger där. Du måste fortsätta be om klarhet... ...När du hittat ditt eget rum, var då vänlig mot dem som valt andra dörrar och mot dem som fortfarande befinner sig i farstun. Om de har tagit miste så behöver de dina böner desto mera, och skulle de vara dina fiender så har du fått order om att be för dem. Det är en regel som gäller i hela huset."
(C.S. Lewis)

Tänk den dag då alla kristna ser det på det sättet. Det är så klockrent och skulle lösa så många missförstånd, oklarheter och problem om alla såg på det på det här sättet. Och handlade därefter.
Det är precis det här som våra skolgrupper/Ny Generation grupper handlar om. Att hjälpa människor att hitta farstun, att hitta den kristna tron. Sedan måste vi låta dem hitta vidare själva, testa att kolla in i de olika dörrarna, de olika samfunden, gudstjänstforerna, traditionerna och teologierna. De kan vi inte göra åt dem, som tur är.
Vår del är ju eentligen avklarad innan det, inte en sin i farstun kan vi leda dem. Vi kan följa med dem, öppna dörren och uppmuntra dem att testa, att gå innanför och se vad som finns där. Men vi kan ju aldrig göra det åt dem.
Tänk då en grupp med ungdomar från alla olika samfund och bakgrunder som kan finnas där och ge en liten glimt av vad som finns bakom de olika dörrarna istället för att pressa någon att välja just den dörr som man själv valt att gå igenom.
Tänk dagen då inte de olika delarna av Guds församling bråkar om vart personen i fråga ska gå utan tillsammans kan tacka för att hon åtminstonde har kommit innanför de fyra ytterväggarna. In i den tilfälliga, men ändå betydligt tryggare farstun. Åtminstonde bestämt sig för att testa Gud.

Åh så underbart. Jag drömmer mig bort och ser något där framme, kanske är det långt tills vi är där, kanske kommer det snart.
Men tills dess så tänker jag drömma, hoppas, kämpa, be och längta tills vi är framme.
sign. L