20080814

Trött. TRÖTT. trööööööööööööööööööött.
är yr i huvudet av trötthet just nu så jag är inte så kreativ. Det är nog förkylningen jag har i kroppen som gör sitt till. Har ju inte vart alls trött på nätterna det senaste. Men nu vill jag till min sköna säng och sova.
Känns nästan lite otäckt att köra bilen hem, tänk om jag somnar.
Bara två timmar kvar nu iaf.

20080809

Jag är helt fascinerad just nu. Eller jag vet egentligen inte om det är rätt ord.
Häromdagen läste jag i ett sammanhang ordet emetofobi, hade aldrig hört det förut och blev så klart nyfiken på vad det var för en fobi.
Snacka om min förvåning när jag insåg att det handlar om mig! Emetofobi är alltså spyfobi, fobi antingen för att spy själv eller att andra ska spy.
Här har jag gått hela mitt liv, eller i alla fall så länge jag kan komma ihåg, och kännt att jag har varit annorlunda, konstig och löjlig eftersom jag bara avskyr spyor. Får panik av att höra att någon som jag träffar precis har varit magsjuk. Tycker inte om att åka bil med nya männiiskor eftersom de kan vara av den åksjuka typen. Ogillar starkt när det måste kräkas på film och i Tv. Mår dåligt av att sova med andra människor, att bara ha en toalett på flera personer ellr att sova långt från toa.
Alltid trott att jag är den enda i hela världen.
Alla som jag försökt tala om för hur jobbigt jag tycker att det är har bara ryckt på axlarna och sagt att "ingen tycker väl att det är trevligt med spyor". Det finns det säkert ingen som gör heller.
Men de kommentarerna har fått mig att känna att jag är konstig och onormal.
Så har det ett namn och det finns massor av männskor som känner precis som jag och kanske ännu värre. Massor av människor som precis som jag skäms för det här och därfr vet jag inte om dem. Emetofobi. Spyfobi.
Läs om det och om jag eller någon annan får panik av en spya, kom ihåg att vi inte rår för det. Det är faktiskt oerhört (och tillräckligt) pinsamt att inte klara av att hjälpa någon som mår dåligt, även utan en kommentar.

20080801

En rolig grej då.
Jobbade natten till idag (och nu också för den delen) så jag låg och sov hela dagen. Hade bestämt med Johan att han skulle väcka mig efter att han slutat jobba vid fyra ungefär. Brukar göra så och oftast så slutar det med att jag ligger hel eller havvaken och väntar istället efterssom jag vaknat en stund tidigare.
Så i eftermiddags flög jag upp ur sängen av något. Kommer ut i hallen och ser en hand som krånglar med säkerhetskedjan på dörren, klämmer ur mig typ:
-är det du Johan?
-JA!
- är det du?
-JA!!
så jag öppnar och släpper in honom varpå jag sekunder efter skriker helt hysteriskt:
-jag börjar jobba om tjugo minuter. hjälp. jag har försovit mig. jag börjar ju jobba!!!
johan kollar lite konfunderat på mig och efter en stund går det upp för mig. klockan är 15.40 och jag ska börja jobba 21.50. Något har slagit fullständigt slint i huvudet på mig.

Kan dessutom tillägga att jag inte har en aning om vad som väckte mig eller hur jag tog mig ut till hallen. Hela konverationen är lite dimmig.