20070514

läsare?

Skriv gärna en kommentar så jag vet att du har varit här och kollat!

motor, fart och känsla

Söndag eftermiddag, konfirmation och släktingarna har åkt hem. Inte mina alltså utan Antons, för det var han som konfirerades.
Då tar Anders med mig på fyrhjulingen upp till berget. In i skogen, över stockar och stenar, igenom buskar och på skrå i backarna så jag känner det som att det skulle välta.
Så uppe på berget och farten höjs betydligt på de otrafikerade skogsvägarna och vinden blåser i ansiktet!
Jag har inte haft så roligt på länge! (Anders, du har mitt nummer om du vill ha sällskap!)

20070504

Premiär!!

Åkte till Fiskebäck tidigare ikväll. Lade mig på en klippa under sovsäcken ovanpå liggunderlaget. En bok i handen. Framför mig havet och en långsamt nedåtgående sol. Måsar som skrek, vågor som skvalpade mot klippan och ett surr från Uttern som drog förbi en bit ut till sjöss.

Jag blev frestad och föll. Jag bestämde mig för att göra det. Och det fanns ingen återvändo. Så när solen gått ner, fiskeren på klippan utanför lämnat sin plats och vandrat hemåt gjorde jag det.
Jag badade. Ja, så är det. Jag kunde inte stå emot. Så nu är det gjort nu har jag premiärbadat. Ensam. Med bara måsarna som vittnen och så förstås tanten som kom över krönet när jag höll på att klä på mig. Hon stirrade när jag passerade förbi henne och hunden på väg mot bilen.
Jag förstår henne, igår satt jag och Lovisa på samma klippa och undrade hur barnen som då badade kunde göra det. Lite oförstående, "är det inte kallt.. fast de är ju barn, de förstår inte bättre". Och så idag gör jag det själv. Ensam. Inte konstigt att hon kollar på mig.

Men jag har gjort det, jag har badat och jag är lycklig!

20070502

Ume tur&retur

Var där, sex timmar ungefär.
Vi hade tjejkonferens i helgen, men Ny Generation alltså. Så när det var slut körde jag och Hedén upp minibussen med tjejer utmed kusten till Ume.
Vi kom fram två på natten, däckade i var sin säng och vaknade fyra och en halv timme senare för att åka och lämna minibussen på firman innan vi skulle sätta oss på bussen söderut igen.

Men det var en så underbar känsla. När vi körde in på Norra Obbolavägen 37 så kom jag hem. Det kändes verkligen så, jättespeciellt att gå och hämta fram nyckeln från sitt gömställe, tassa upp för trappan så tyst som möjligt för att inte väcka AnnaGreta och så sätta nyckeln i låset, vrida om och komma in. In i den lägenhet som under ett år var mitt hem.
Jag var hemma, HEMMA.
Så på morgonen, helt slut efter bara några timmars sömn vaknar jag och njuter av att få tanka på västerslätt, köra över kyrkbron och gå en bit utmed blå vägen.

JA, jag åkte sen igen. 08.05 gik bussen som tog mig till Sundsvall. Så X2000 med byte i stockholm vidare till Skövde. Byte igen till skumptåg för att komma till Falköping. Det tog mig 30 timmar, men jag kom i alla fall från Jönköping till Falköping

...via Ume!

att gå från härlighet..

..till härlighet!!

Det är vad vi ska göra i livet, det står så.
Och jag tror att det ger positiva konsekvenser att leva med det som mål.
I alla fall så tänker jag försöka, jag tror att jag kommer lyckas, fast inte själv.